Fiskelycka

Oj, nu vet jag inte om jag vågar bada här i krokarna.... vilken bjässe till fisk!

Resedokumenten

Den e småful men den e bra.

En plats för försäkringsinformation och viktiga telefonnummer, passen och biljetter. Bonuskort till resebolagen. Jag har även en utskrift från optikern på mina linsstyrkor om olyckan skulle vara framme för jag är blind utan glasögon.

Den stora tidsvinsten är när den ene av oss bokar resor åt resten, då drar man bara med sig boken och har  passinfo och bonuskort för hela högen utan att behöva gå runt och samla in först. En utskrift av reservationsnumren direkt efter bokning in i mappen så blir det aldrig sista-minuten panik några månader senare: "visstja, måste skriva ut biljetten men har inget bläck/pappersstopp/printerkö/bråttom" eller "var la jag dem nu då" eller "vaddå, behöver jag pass?".

Dessa exempel har vi lärt oss den hårda vägen, så att säga...

Som bonus är den här lilla mappen det enda vi behöver rycka med oss i tillägg till plånbok om vi snabbt måste lämna hemmet.

Lars Ohly definierar bra och dålig musik.

"Du får höra bra musik [i mitt sommarprogram]. Bra musik är musik som vill säga något viktigt. Det kan vara texten, till exempel Rise Againsts stenhårda kritik av George Bushs krigspolitik i låten Hero of War, eller så kan det vara ett solo av Ritchie Blackmore som får elgitarrerna att skrika, skratta, gråta och berätta en historia. Tyvärr kan även dålig musik fastna i huvudet. Folkpartimarschen är ingen höjdare att få på hjärnan, men det har faktiskt hänt mig [sjunger en bit]..."

Det blir lite svårt detta. Om jag lyssnar på musik och inte vet om budskapet är viktigt enligt Ohly eller ej, vet jag ju inte om jag lyssnar på bra eller dålig musik. Eller ska exemplen fungera som vägvisare för oss med sämre urskillning? All musik som uttrycker förakt för George Bush är bra och all musik med skrikande elgitarrer är bra? Då vill man per automatik förmedla något viktigt?
Folkpartimarschen är exemplet på dålig musik. Jag blev tvungen att googla texten.

Minns du än hur vi drömde en gång
om en värld utan fruktan och tvång
som tar hänsyn till var individ
i den verklighet här i vår tid
ska den kvävas av byråkratin
i en stelnad partidisciplin?

Nej, den verkar ju inte vilja säga något viktigt... men det är klart, det spelas väl sällan av skrikande elgitarrer förstås.

Lars Ohly, jag ger dig bakläxa i logisk argumentation, men högsta betyg i ämnet musikcensur.

Jag ligger efter

Kära ni, jag har inte ens hunnit med hälften av garderobtipsen. Tobias förbarmade sig över strumporna, och de flesta garderoberna var redan sorterade enligt plagg och alla galgar lika och åt samma håll... men det är en stök och knökgarderob kvar. Vi ska fira en väns födelsedag men imorgon hoppas jag vara i fas med min egen ordning-och-reda månad igen. I dag har jag däremot hunnit med en enkel veckomatsedel.

Det underlättar så mycket. Att veta idag vad du måste ta fram ur frysen och stoppa i kylen för att det ska vara tinat lagom till tillagningsdags eller vad du måste handla idag eftersom du har fyra sena kvällar på raken efter det och fryspizza må vara Norges nationalrätt men inte helt att äta varje vecka. Kanske jag orkar lägga upp en bild här imorgon.

Vänligen stör ej.

På väg hem från förskolan. Oscar mycket tyst och stilla i vagnen.

-Oscar?
Inget svar.
-Oscar, är du vaken?
-Nej.
-Sover du?
-Ja.
-Men du kan ju inte sova nu.
-Jo.

Söndagsmusiken

Vilka röster.

Kurt Nilsen & Elin Gaustad, The Water is Wide

En tvångsorganisatörs garderob: Del 5

En följetong av gästbloggaren Anja från Überseriöst, Verkligen. 


Del 5: Att vika kläder / Att Undvika stryka kläder

Vikningar för liggande plagg. Det finns den där kända videon med en asiat som viker en t-shirt. Den metoden kan ni gärna använda er av om ni är så smarta att ni lyckas lära er hur hon gör. Har ni arbetat på JC i er ungdom är ni också bra på att vika kläder. Men för oss andra dödliga kan detta med vikningar kännas som ett problem. Jag viker numera inga underkläder, jag kör bara ner dem kärleksfullt i lådan vilket sparar massor av tid och ansträngning och faktiskt ÄR tillåtet! Andra kläder däremot, som syns om de är skrynkliga, bör man såklart vika och inte bara knö ner.

I princip har jag degenererat till följande vikningsmetod:


Håll plagget upp i axlarna, vik det på mitten på längden, vik in ärmarna, vik ner en tredjedel från halsen, och sen en gång till. Lägg det med den största vikningen utåt på hyllan, så ser det finast ut och man råkar inte förstöra vikningen på de andra plaggen när man tar ut nåt ur skåpet. 

Detta låter kanske inte som en vidare vacker vikning, men fördelarna med den är många: snabb och enkel (ni är fångade nu, eller hur?). Man kan nämligen vika den mot sig själv och inte bara mot en plan, liggande yta. Och det viktiga är inte hur man viker utan att plagget är slätt till att börja med. Om man håller ordentligt i axlarna och kanske skakar lite lätt eller slätar till nåt med handen innan man börjar vika, kan man få plagget så slätt vikt att i princip all strykning blir onödig. Jag är ett organisationsfreak men verkligen inget strykfreak!

Gubben Höst

Oscar är stormförtjust i Lennart Hellsings värld av knasord och rimresonemang. På vägen hem i dag kändes det som om naturen också gör sig redo för vintern, och jag tänkte på Hellsings Höstgubbe. 

En tvångsorganisatörs garderob: Del 4

En följetong i 5 delar av gästbloggaren Anja från Überseriöst, Verkligen. 

Del 4: Rotera innehållet
Gå igenom garderoben varje ny säsong. Om sommaren är slut och ni inte har använt ett visst plagg på hela sommaren, då tål det att göra sig av med. Om ni inte klarar det, kan ni lägga undan det i en ”sommarkasse”, och om ni inte saknade det nästa sommarsäsong heller kan ni glädja Myrorna/Röda korset.

I allmänhet innebär ett oanvänt plagg inte (bara) att man har för många plagg, utan att det är nåt fel på plagget i fråga – kanske sitter det lite fel över rumpan, kanske ser bysten för stor/för liten ut, eventuellt är färgen lite off. Så man kommer antagligen inte att sakna det. Och istället får man ha på sig bara sånt man trivs bättre i, och kommer alltså att känna sig snyggare, vilket ju inte kan annat än gagna läget.

En tvångsorganisatörs garderob: Del 3

En följetong i 5 delar av gästbloggaren Anja från Überseriöst, Verkligen. 

Del 3: Rätt häng

• Man måste hänga galgarna åt samma håll.  Med ”kroken” inåt. 
• Man måste inte ha likadana galgar, även om 40 identiska trägalgar bredvid varandra är konst i sig. 
• Galgarna kan vara av trä eller plast, men ska inte vara smala stålgalgar från kemtvätten, det sliter på kläderna har jag hört. Förutom att de är störtfula.

En tvångsorganisatörs garderob: Del 2

En följetong i 5 delar av gästbloggaren Anja från Überseriöst, Verkligen. 

Del 2: Sortera, sortera
När ni ändå är i gasen kan ni hänga kläderna i färgordning också.
En del föredrar att hänga kategorier av kläder för sig, dvs kjolar, byxor, toppar osv och bara sortera dem färgmässigt inbördes. 
En del har en enda lång regnbåge. Jag har använt mig av bägge sorteringssätten. Det ser onekligen snyggare ut i garderoben om allt är färgsorterat, men det är mer praktiskt att ha samma sorts plagg bredvid varandra. Om man har lite ordning undviker man också att köpa likadana kläder som dem man redan har men har glömt av. Det går att ha en mental överblick över tre vita blusar om de brukar hänga bredvid varandra. Och se så fint det kan bli!

En tvångsorganisatörs garderob: Del 1

En följetong i 5 delar av gästbloggaren Anja från Überseriöst, Verkligen. 
Del 1: Strumporna

Det där med att det ska bli roligt att sortera Mikaels strumpor är inget skämt. Vik ihop dem i par, sortera gärna efter färgordning (nej, jag har inga barn, inget arbete, inga hobbies. Skojar bara…) och njut.

För mig är detta en nödvändighet, eftersom jag inte kan se i strumplådan utan ficklampa (lång historia), så jag vet att de svarta strumporna ligger till höger och de blåa till vänster. Att kunna greppa rätt strumpor i mörker, det måste ju vara näst intill en mänsklig rättighet. (Ni förstår väl att jag baserar detta på att man inte kan ha blåa strumpor till svarta byxor osv.)

Gästbloggerska trois

Anja har den roliga -högst självutlämnande- bloggen Überseriöst, Verkligen. Jag tror vi delade moln i himlen en stund innan vi hoppade ner hit för vi har aldrig träffats, men verkar väldigt lika. Vi är nog bara olika på tre punkter: 1. Hon älskar deckare 2. Hon älskar Ullared 3. Hon gillar att sortera strumpor...

Anjas gästinlägg blir en följetong i 5 delar med allt rampljus på garderoben! 
Eller snarare "En tvångsorganisatörs garderob" med hennes egna ord.

Känns väldigt tjusigt att vara gästbloggare såhär. En får tacke.

Ordning och reda är temat. Passar mig som hand i handske. Jag har inte tusen städtips, men jag är ett organisationsfreak. Otaliga är gångerna min lika tvångsmässiga syster och jag har organiserat kartonger på vinden, konservburkar i matförrådet och strumpor i lådan (nu har hon ett hus på 250 kvm och till och med sovsäckarna är sorterade). Och i min familj rättar vi till brickorna på bordet när vi spelar Mexican Train – de får inte ligga hur snett som helst. På fullt allvar tyckte jag förra veckan att det skulle vara en rolig aktivitet att gå igenom Mikaels strumplådor och slänga makalösa och håliga strumpor. Så ni fattar att jag är lite knäpp.

Att ha ordning och reda i skåp och förråd är befriande. Om allt har sin plats är det så lätt att städa. Man behöver inte fundera ut allting på nytt, för allt har en plats. Jag önskar att vi hade lite mer förvaring hemma, så allt här kunde ha en bestämd plats. Men jag arbetar på det! Och jag har några tips på själsfrid som har med ordning och reda i garderoben att göra. Vi börjar med fem. 

Kanske har jag några andra garderobshangups, men jag kommer inte på dem nu. I värsta fall får jag ha en temamånad på min blogg också.

Önskar er ordning och färgglädje!

Anja

Jaha, då kavlar jag väl upp armarna då och sätter igång med vikandet. Snart blir det Martha (och Helena?) och jag... 

Tycker om tillsammans

Varje morgon klockan fem vaknar Oscar och ropar efter mamma och kramar mig och säger att han inte vill till barnehagen. När vi äntligen lyckats lirka och lugna oss dit till klockan nio går mitt mammahjärta i tusen bitar när jag måste bända loss armarna från min hals och höra gråten och ropen en bit ner för gatan. Sedan stoppar jag i hörlurarna i öronen för att kunna fortsätta gå framåt och inte springa tillbaka och trösta. Han får ju inte se att jag gråter när jag stängt dörren jag också.

I går på väg från barnehagen lärde Yukiko Duke mig, i sitt sommarprat i min ipod, att de japanska tecknen för kvinna och barn när de står tillsammans betyder verbet "tycka om".

Lillstrumpa & Systerysters nya kvart

Min mamma har i all sin vänlighet förbarmat sig över oss och skänkt oss finska "ihopknäppare" i plast för strumpor och Tobias har fått strumpor med tryckknappar i. Eller vänlighet och vänlighet förresten.


Det kanske är av ren och skär skam för att jag alltsom oftast har haft omaka strumpor på mig de senaste 15 åren. Det var för övrigt en av de första sakerna som jag fick höra på besök hos Tobias familj när vi dejtade:  "Har du samma strumpleverantör som Ninnie?". Tydligen är vi fler i familjen som inte tycker det är så viktigt att höger och vänster strumpa har samma färg.

Hursomhelst. Vi har en korg för omaka (tvättade) strumpor. Står på tvättmaskinen. Sorteras en till två gånger i månaden och då har 75% hittat tillbaka till varandra igen. Det hjälper väldigt att ha en korg för ändamålet och inte bara en hög någonstans.

Nu ser jag en boll i bilden också. Vad muminbollen gör där har jag ingen aning om. So much for ordning och reda.

Det stora i det lilla

Jag gillar många av Wislawa Szymborskas dikter. Det gör mig inte till någon intellektuellt smal kulturkännare. Hon är en storhet, och ett språkligt geni. Att inte tycka om hennes verk är som att tycka Mozart var lat eller Picasso en kluddare. Jag minns särskilt en dikt jag läste någon gång kring 1999 och en mening har jag burit med mig sedan dess: "Things won't pick themselves up after all."

Jag har tänkt på den meningen många gånger i livet när jag känner att den lilla grå vardagens verklighet blir en tung oformlig massa att dra sig igenom. Att de små och stora krigen inte bara kräver krigshjältar och fältgeneraler. Someone has to tidy up. Att det viktigaste i livet ibland är att gräva fram vägen igen, röja minor, shove the rubble to the roadsides. Det måste också göras. Utan den insatsen kan ingen (åter)uppbyggnad börja.

After every war
someone has to tidy up.
Things won't pick themselves up, after all. 


Someone has to shove 
the rubble to the roadsides
so the carts loaded with corpses
can get by. 

ur The End and The Beginning (1993)

En gång såg jag ett foto från forna Jugoslavien efter kriget. Bredvid en vacker insjö låg det en massiv utsträckt strand av tomma PET-plaskor. Under kriget var rent vatten en bristvara och det dracks läsk och förvarades vatten i läskflaskor och saftdunkar. Inte finns det någonstans att panta dem mitt under brinnande krig. Ett skräpigt monument över svåra tider.

Att städa bort ett krig. Att städa sig till en ny dag. Städandet som en kamp mot nonchalans eller hänsynslöshet. Efter protesterna i Egypten och London, har man lyft sina sopborstar och städat gatorna igen som en manifestation mot våldet som intagit gatorna.

Things won't pick themselves up, after all. 

Söndagsmusiken

Höstens Vår framförd av Göran Fristorp och Helen Sjöholm. Hittade tyvärr ingen annan version, så ni får bortse den engelska översättningen som är helt åt skogen fel.

Please note that the English translation provided is misleading and, well, wrong.

Sandkasse

För oss är alla entréer groventréer, med tanke på all väder och vind här uppe i Nord. Det mesta torkar vi upp med golvtrasa och så var det problemet löst, men alltså, blöt sand. Finns det något som letar sig överallt så är det blöt sand.

Lösningen för sandiga galonisar på hösten, isblöta overaller på vårvintern, blöta badbyxor och handdukar under plaskpoolsäsongen, eller stinkiga gympadojor från elljusspåret är en plasthink eller plastlåda modell större i hallen som enkelt transporteras från dörr till tvättmaskin eller badrum utan sandspill eller dropp.

Gästbloggare numero dos

Har ni mappar fulla med fina bilder med bra idéer ni sparat från nätet? Börjar de bli lite många? Börjar det bli segt att klicka runt för att kika på dem när du vill ha dem? Less på att maila bilder du vill visa andra? Pernilla är dagens gästbloggare och finns annars hos bloggen med tungvrickarnamnet Pillerillmittilivet. 

"Pinterest! En sida där du skapar ett eget konto och katalogisera bilder utan att du behöver spara ner dem på din egen hårddisk. Det fina i kråksången är att länken följer med och du slipper sno någon annans bild av misstag, eller belasta din hårddisk. Givetvis är det hela uppbyggt på att du delar med dig av bilderna du sparar och kan följa de personer/kategorier av bildsamlingar du tycker är inspirerande. Tjänsten är gratis.

Hur gör man då? Du behöver en inbjudan. Det kan du få från mig eller Anna-Linda. När du fått din invite börjar du med att lägga till en pinknapp (om du har mac, safari) eller en pin-favoritlänk (om du har pc, explorer). Information om exakt hur du gör hittar du i menyn under about. När du sedan ser en bild du vill spara klickar du på pinknappen/pin-favoritlänken. Du får då upp en dialogruta där du kan välja vilken "board" eller "anslagstavla" bilden ska lägga sig i. Såhär ser det ut:

Här kommer lite råd för dig som vill börja "pinna":

Gör dina boards (kategorier) så smala som möjligt. Om du tvekar vart du ska lägga din bild, skapa en ny board. Följ det vill säga prenumerera inte på personer utan boards som personen har, det är inte säkert att du är intresserad av precis samma saker." 

Pinterest hittar ni här. Du går med genom att använda ditt Facebookkonto. För en inbjudan, mejla Pernilla pernilla.fornes(snabelautanparentes)gmail.com. eller hör av er till mig, Anna-Linda, på Facebook. Pernilla kan ni följa hos http://pinterest.com/pernillafornes/. Jag meddelar när ni kan börja följa mig, tjohooo!

PS.  Anja, you need this!

06.00 i morse

-Mammaaaa!
-Koommer....
-Jag e vaken!
-Mmm.
-E du vaken?
-Jag vill gärna sova mera, det är natt ute nu.
-Men jag kan tända lampan! DÅ blir det gøy!

(studsar upp ur sängen och tänder taklampan)