söndag 2 februari 2014

TACK, TICK TACK

2010-07-20 Black windup alarm clock face

Hela förra året har jag varit nojjig över att jag inte kommit igång med att lära O klockan. Dessutom har jag inbillat mig att det skulle innebära slutet för de eviga kvällsförhandlingarna om huruvida det faktiskt är läggdags eller inte. Dygnets framfart är nämligen inte uppenbar i midnattssolens och polarnattens land.

I dag bad Oscar om att få vara uppe jätte jätte länge. Okej sa jag till ett förvånat ansikte. Klockan halv sju började jag oja mig över att klockan var så mycket. Klockan sju sa jag till samma lyckliga lilla ansikte att nu är det sent och läggdags, men jag ska hålla mitt löfte och låta honom vara uppe en hel timme till! Nu är klockan halv åtta och han är superlycklig över att få vara vaken TRETTI MINUTER! Tretti, det är ju jättemycket, det hör ju vem som helst.

Jag är inte längre fast övertygad om att det är dags att lära sig klockan för unge herr O.

UPDATE:
Klockan 20:15 kom Oscar in till mitt sovrum och frågade storögt: Är det morgon nu? Har jag varit vaken till tidig nattmorgon?

BILD: By Sun Ladder (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons