Varje morgon klockan fem vaknar Oscar och ropar efter mamma och kramar mig och säger att han inte vill till barnehagen. När vi äntligen lyckats lirka och lugna oss dit till klockan nio går mitt mammahjärta i tusen bitar när jag måste bända loss armarna från min hals och höra gråten och ropen en bit ner för gatan. Sedan stoppar jag i hörlurarna i öronen för att kunna fortsätta gå framåt och inte springa tillbaka och trösta. Han får ju inte se att jag gråter när jag stängt dörren jag också.
I går på väg från barnehagen lärde Yukiko Duke mig, i sitt sommarprat i min ipod, att de japanska tecknen för kvinna och barn när de står tillsammans betyder verbet "tycka om".
Jag vet hur det är, jag har Julia som inte vill gå. Skrikandes, hjärtskärandes gråter efter " hela" sin mamma.
SvaraRaderaDet känns fruktansvärt! Men vetskapen att hon inte alltid är lika snabb att gå därifrån när jag hämtar henne och att hon inte måste vara där, gör att det känns lite bättre.
Idag kom det inga tårar alls .... så håll ut!
B tyckte att det var jättejobbigt att gå iväg till förskolan förut. (Visserligen var han inte ledsen när jag lämnade honom, men det kanske kan vara nåt liknade?) Jag tyckte det var jättekonstigt för han älskade det när han kom dit. Bad och fick lite inspiration: Han hade inget tidsbegrepp. Visste inte vilken dag det var, om det var förskole-dag eller inte, lördag, torsdag, ingen aning. Så vi gjorde kort han fick hänga på väggen, ett för varje dag. Förskole-kort gula, lediga dagar blå. Gula och blå pluppar att hänga på. Då kunde han enkelt se vilken dag det var ("1-dagen" eller "4-dagen") och hur många dagar det var kvar tills skolan började eller var slut. "Imorgon är jag ledig sen är det tre dagar jag är ledig tills det är 1-dagen igen!"
SvaraRaderaDet blev begripligt för honom istället för bara ett enda sammelsurium.
Nu kanske Oscar inte har tidsbegrepps-bekymmer, men det kanske kan vara nåt åt det hållet. Eller nåt helt annat. Bön kan hjälpa! ;) Det vet du redan, men jag var så fascinerad över den totala förändringen hos B att jag ville bara dela med mig.
LYCKA TILL!!!!!
KRAM:
Nu kanske jag låter jättehård, men måste han gå? Han är inte jättestor ännu. Matilda pratade i somras mycket om att hon ville börja dagis (hon är 3,5 år). Jag tyckte att det var tidigt, det innebär nämligen tre år på dagis, ett år på 6-års och sedan skolan (eftersom hon är född i Januari). Men vi fick plats på Linas gamla antroposofförskola och tänkte att vi chansar. Stället är one of a kind, men Matilda vill inte gå, när hon väl är där så är hon glad men är förtvivlad när jag lämnar. I början ville hon, jag fick inte vara kvar första dagen ens. Idag var vi där men hon ville inte alls, enda sättet att få det att funka var att vi skulle dit på besök, hon och jag, en stund. När vi var där och hon lekte på så insåg jag att HON behöver inte det här (ännu). Hon skulle vara utmärkt lycklig av att gå på öppna förskolan 1-2 ggr i veckan med mig närvarande, fast samtidigt utforska utan mig. Jag tror det är så vi får göra, hon kan börja nästa hösttermin, få vara liten färdigt, innan man måste bli stor. Nu är det ju skillnad eftersom Matilda har en storasyster som kommer hem kl 1. De har verkligen roligt ihop.
SvaraRaderaDet är svåra beslut och ibland måste man ändra dem. Det mesta är ju som en testbana, vi prövar oss fram...
Lycka till!
Marie K
Hej kära ni!
SvaraRaderaJa, vi bor bredvid en annan förskola och vi är sannerligen inte ensamma om att ha protesterande barn vid lämningen.... det är ett väldans gapande hos barn i alla åldrar. Tack för uppmuntran, och ja, det är hela tiden en testbana!
Känner jag att jag vill förtydliga att jag inte är hemmafru som fixar och donar när han är borta, så det är inte en allmän socialiseringsövning vi pysslar med här. Han är i förskolan, inte för att avlasta mig, socialisera eller roa honom, utan för att jag ska kunna yrkesarbeta.
Helena: jag tror du är inne på rätt spår. Jag tror också att det har något med det att göra. Hur ska man veta om hur länge man blir hämtad om man inte kan skilja på en timme eller åtta? Bra tips du gav! Jag har ritat illustrationer över dagsförloppet men inte gett dem sammanhanget av en vecka. Jag ska testa någon variant av din kalender och se hur det fungerar. Tack!
Hoppas att det kan fungera - och det snart! Att lämna sitt gråtande barn.... INTE KUL!!!! Kan bara meddela att B har nu sin "vägg-kalender" i huvudet (och har vuxit lite så han fattar det här med tid lite bättre). Dagarna refereras till lättast som "etta-dagen" eller vad det är. Sen säger han; Det är måndagen det.
SvaraRaderaLycka till - igen. Du fixar det. Och han med.