Lars Ohly definierar bra och dålig musik.

"Du får höra bra musik [i mitt sommarprogram]. Bra musik är musik som vill säga något viktigt. Det kan vara texten, till exempel Rise Againsts stenhårda kritik av George Bushs krigspolitik i låten Hero of War, eller så kan det vara ett solo av Ritchie Blackmore som får elgitarrerna att skrika, skratta, gråta och berätta en historia. Tyvärr kan även dålig musik fastna i huvudet. Folkpartimarschen är ingen höjdare att få på hjärnan, men det har faktiskt hänt mig [sjunger en bit]..."

Det blir lite svårt detta. Om jag lyssnar på musik och inte vet om budskapet är viktigt enligt Ohly eller ej, vet jag ju inte om jag lyssnar på bra eller dålig musik. Eller ska exemplen fungera som vägvisare för oss med sämre urskillning? All musik som uttrycker förakt för George Bush är bra och all musik med skrikande elgitarrer är bra? Då vill man per automatik förmedla något viktigt?
Folkpartimarschen är exemplet på dålig musik. Jag blev tvungen att googla texten.

Minns du än hur vi drömde en gång
om en värld utan fruktan och tvång
som tar hänsyn till var individ
i den verklighet här i vår tid
ska den kvävas av byråkratin
i en stelnad partidisciplin?

Nej, den verkar ju inte vilja säga något viktigt... men det är klart, det spelas väl sällan av skrikande elgitarrer förstås.

Lars Ohly, jag ger dig bakläxa i logisk argumentation, men högsta betyg i ämnet musikcensur.