Söndagsmusiken

Kom så går vi Joachim

Kort om tid att komma iväg till kyrkan idag. Övertalningen för att få på kalsonger, borsta tänder, och klä på finkläderna går trögt, och mammas tålamod prövas i värmen. Enda frivilliga insatsen är att själv välja slips. Lättnadens suck från båda föräldrar när ytterdörren äntligen kan stängas.
Hissen har en helspegel, och framför den poserar Oscar som vore han fotomodell i reklamfilm, men tar plötsligt bägge händerna till huvudet och utropar rasande:
-MEN!!! Ni glömde göra mig fin på HÅRET!!!!

Vattenkamning inne på kyrkans toalett av en 4-åring som med sur min visar att det här håller inte mamma!

Vår nya familjemedlem

En isbjörnsunge! Efter en dag av "Ishavssprell på M/S Polstjernen" där vi täljde flatjektar, smakade sälkött,  klättrade runt på en sälfångstbåt, pysslade halsband av pärlor och sälskinn, åkte Eliasbåt, rodde gammal nordlandsbåt, och annat roligt, hittade vi en handdocka i museibutiken. Oscar har adopterat honom in i familjen och han är med om allt roligt som händer, men bäst är han kanske på att kittlas med sin nos. Av alla souvenirbutiker i denna omnejd är barnhörnan på sälmuseet min absoluta favorit!

Handdockor. Vilken succé de gör varje gång. Kanske måste tillbaka och köpa en liten Lundafugl också.

God morgon!

Oscars första ord i morse? Ett utrop i sömnen: Korv Stroganoff!

Sedan började han sjunga Glo-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-ria in excelsis deo (julsången, ni vet).

Jag - en excentriker i vardande

När jag blir stor.. skriver Jenny Strömstedt på sin blogg, så ska hon ha ett växthus för fikonplantor, yogamatta, drejskiva och ett middagsbord. Så frågar hon hur vi ska ha det när vi blir stora. Och jag vet direkt vad mitt svar blir:

För när jag blir stor ska jag enbart bära broderade sidenkaftaner och stora stråhattar och sandaler och plöja böcker, med stora skålar av lakrits och fruktfat lätt tillgängliga. Ibland tar jag av mig hatten och på mig skor och går på operan. Och bara om barnbarnen verkligen skäms byter jag om till skolavslutningarna och blockflöjtskonserterna.

Så läser jag svaren hon fått i kommentarsfältet. Någon vill ha ett café, någon annan en häst, en tredje kan också tänka sig ett växthus, en fjärde vill ha en basgarderob och vara morgonpigg. Helt normala människor i jämförelse med hon i fotsida kläde och lakrits mellan tänderna alltså.

Huka er gubbar och käringar, snart släpper jag mitt lös mitt sanna jag!

Heja Sverige!

-Kan jag få se på film?
 -Nej, vi ska se på konferensen.
 -Åh, men kan jag inte få se på film istället?
-Nej, vi konferensen börjar snart.

 -Kom, Oscar, nu är det dags att se på konferensen.
 -Hoppas vi vinner.
 -?
-Hoppas vi vinner konkurrensen! Heja Sverige!

Horisontalläge

Ja, det är lite dött här. 120% går snabbare att ladda ur än upp igen.
Bild: By Charles Émile Egli (1877 - 1937) [Public domain]

Javisstja! En söt kommentar...

Dagens bästa var när jag frågade barnen om de visste vad det var för dag idag.
En 6-årings solbrända hand åkte upp i luften och så svarade hon med viktig lillgammal min:
-Det är Sveriges Personaldag!

Var finns mammaladdaren?

Vad gör man som förälder när ens barn helhjärtat vill något? Ställer upp till 120%!

Oscar har länge velat prata inför gruppen och berätta något för de andra, och eftersom han är den ende halvsvensken tyckte han att han gärna kunde göra det idag, för som han säger: Idag är Sveriges 17. mai! Så han frågade personalen för två dagar sedan och de var uppmuntrande naturligtvis.

Dagen började med att han så gääärna ville cykla till förskolan, och han har tjatat om det så länge att jag sa att "ja, det gör vi! du är ju så stor nu!"  ...trots att det innebär många långa nerförsbackar och vår farträdda nybörjare således bromsade 90% av sträckan. 5% trampade han på tappert i uppförsbacke och 5% bromsade han in i panik genom att köra på mamma. Knatade hem och bakade bullar. De vinner inget skönhetspris, jag vet, men de var publikfriande goda (laktosfria) stora saftiga kladdfria barnbullar till samlings/fruktstunden.

Så tillbaka för att agera Oscars assistent och hålla presentation för förskolegruppen om Sverige, med flaggor, inplastade bilder, picknickfilt, historier, sånglek, solosång av Oscar och nygräddade bullknutar. Dessutom var pärlsocker en nyhet och spännande svensk uppfinning för det här gänget. Tur man inte är typen som gör sig till med frostingspritsade cupcakes och minivimplar när pärlsocker var det som gjorde dagen!

Nu ringer vi pappa, så kan han komma och hämta oss tyckte jag. NÄJ, jag vill cykla hem!
Kompromissen blev att cykla 200 meter, och sedan bli hämtad i bilen. De 200 meterna av bromsande tog oss minst 17 minuter eftersom det var en liiiten lutning nedåt.

Nu vill han så gäääärna åka och lära sig simma i havet.
Nä, den tror jag vi står över älskade lilla 4-åring. Dagens 120% är förbrukade.

All you say can and will be used against you

20.05
-God natt, Oscar.
-God natt, mamma.
-Fast du sa att du kunde sitta här och vakta mig lite (aka sitta i rummet tills han somnat)
-Ja, det sa jag, så det gör jag.

20.07
-Du behöver stoppa om mig. (Omstoppande)
-Sådär, nu kan du somna

20.13
-Jag har fått en mardröm och kan inte sova.
-Försök på nytt.

20.17
-Jag har fått en ny mardröm, får jag komma och lägga mig i er stora säng?
-Nej, men du kan få en ny dröm av mig.
-Okej då
-Det var en gång en liten pojke som hetter Oscar... osv.

20.20
-Oscar klättra upp i sängen igen.
-Meeen  mammaa! Ja fick ju en mardröm!
-Klättra upp i sängen Oscar.

20.24
-Det fungerade inte, jag kan ändå inte somna.
-Okej, vill du vända pyjamaströjan ut och in, det sa mormor till mig när jag inte kunde somna.
-Näe.
-Då får du pröva på nytt.
-Kan jag inte få sova i er säng, annars är jag säkert vaken hela natten!
-Det får du vara, hur vaken du vill, bara du ligger tyst i din säng hela natten.

20.26
-Men jag vill inte vara vaken hela natten.
-Oscar, nu vill jag inte prata mer för du ska försöka somna om.
-(Ljudlig suck)

20.30
-Jag har fått en mardröm, får jag sova i den stora sängen?
-Nej.
-Men du har sagt att om man får en mardröm får man komma och sova i den stora sängen.
-Det är bara om man VAKNAR och har en mardröm. Du har inte somnat än så du har inte vaknat än.
-JOHO. TRE gånger!
-Nej, det var du inte.
-Du tror mig inte!
-Nej.
-Jag har somnat och vaknat av tre mardrömmar fast du tror inte på mig.
-Nej, för... att.. för att... för...  jag har inte hört att du har snarkat, så pröva igen.
-Men man ska inte snarka för då kan man väcka den som sover.
-Okej, men jag har ändå inte hört att du sover.

20.34
-ZZZZRRRR-psssschhhhh, ZZZZRRRR-pssssssssssschhhhhhhhhh, ZZZZZZZZZZRRRRR-psssschhh..., ZZZZZZZZZZRRRRR-psssschhh...mamma, jag har fått en mardröm!
(Mamma kväver ett skratt)
-Ja, nu har du ju både snarkat och vaknat av en mardröm hör jag...

20.35
Mamma till pappa (som ligger i stora sängen)
-Här kommer det en luring som ska få somna i mammas och pappas säng.

20.36
Oscar bara ler.

Polisiär potential

"Om polisen ska ha trafikkontroller kan jag hjälpa till idag. Som stoppskylt." säger Tobias och visar upp en kräftröd solbränna när han har av sig undertröjan. Jag är vit, närmast transparent, och min man kan bli brun som en pepparkaka. Han har dessutom, till skillnad från mig, grundat i gradvisa etapper på balkongen senaste veckan. Precis som man ska. Så varför är han den brände efter samma tid i solen, (och ja, samma solkräm) en lördag? Har det med meter över havet att göra?  Är 30 cm extra på höjden det avgörande för att nå ozonlagrets tunnare sfärer?

Söndagsmusiken

Intåg i sommarhagen.
Det här stycket är lika obligatoriskt att lyssna till i juni som Gammel jegermarsj på 17. mai.

Döden döden

Vi låg i sängen och läste ur min gamla "Barnens versbok", en gulnad pocket från 1986. Favoriter är Lingonben, Nu går jag ut sa lille Per och en del roliga rimramsor. Den är knappt illustrerad men en teckning fångade Oscars intresse och han bad mig läsa den versen. Okej sa jag lite tveksamt och började sjunga: I en sal på lasarettet där de vita sängar står, låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår...

Den levererar ju ett sorgligt öde sådär tragiskt som bara gamla skillingtryck kan göra. När sången var slut funderade jag på om kanske slutet ändå inte gick förbi en 4-åring.

-Döde hon? kom det blixtsnabbt från 4-åringen som kramade mig om armen och såg sorgsen ut.
Näe, dimhöljt var budskapet inte.

Oscar har noterat att pappa fått lite gråa hår, och det är ju ett säkert tecken på att man håller på att bli gammal. Gammal och sjuk pappa, resten har han räknat ut själv. Flera gånger den här månaden har jag fått försäkra Oscar om att pappa inte är döende.