Var finns mammaladdaren?

Vad gör man som förälder när ens barn helhjärtat vill något? Ställer upp till 120%!

Oscar har länge velat prata inför gruppen och berätta något för de andra, och eftersom han är den ende halvsvensken tyckte han att han gärna kunde göra det idag, för som han säger: Idag är Sveriges 17. mai! Så han frågade personalen för två dagar sedan och de var uppmuntrande naturligtvis.

Dagen började med att han så gääärna ville cykla till förskolan, och han har tjatat om det så länge att jag sa att "ja, det gör vi! du är ju så stor nu!"  ...trots att det innebär många långa nerförsbackar och vår farträdda nybörjare således bromsade 90% av sträckan. 5% trampade han på tappert i uppförsbacke och 5% bromsade han in i panik genom att köra på mamma. Knatade hem och bakade bullar. De vinner inget skönhetspris, jag vet, men de var publikfriande goda (laktosfria) stora saftiga kladdfria barnbullar till samlings/fruktstunden.

Så tillbaka för att agera Oscars assistent och hålla presentation för förskolegruppen om Sverige, med flaggor, inplastade bilder, picknickfilt, historier, sånglek, solosång av Oscar och nygräddade bullknutar. Dessutom var pärlsocker en nyhet och spännande svensk uppfinning för det här gänget. Tur man inte är typen som gör sig till med frostingspritsade cupcakes och minivimplar när pärlsocker var det som gjorde dagen!

Nu ringer vi pappa, så kan han komma och hämta oss tyckte jag. NÄJ, jag vill cykla hem!
Kompromissen blev att cykla 200 meter, och sedan bli hämtad i bilen. De 200 meterna av bromsande tog oss minst 17 minuter eftersom det var en liiiten lutning nedåt.

Nu vill han så gäääärna åka och lära sig simma i havet.
Nä, den tror jag vi står över älskade lilla 4-åring. Dagens 120% är förbrukade.