När jag blir stor.. skriver Jenny Strömstedt på sin blogg, så ska hon ha ett växthus för fikonplantor, yogamatta, drejskiva och ett middagsbord. Så frågar hon hur vi ska ha det när vi blir stora. Och jag vet direkt vad mitt svar blir:
För när jag blir stor ska jag enbart bära broderade sidenkaftaner och stora stråhattar och sandaler och plöja böcker, med stora skålar av lakrits och fruktfat lätt tillgängliga. Ibland tar jag av mig hatten och på mig skor och går på operan. Och bara om barnbarnen verkligen skäms byter jag om till skolavslutningarna och blockflöjtskonserterna.
Så läser jag svaren hon fått i kommentarsfältet. Någon vill ha ett café, någon annan en häst, en tredje kan också tänka sig ett växthus, en fjärde vill ha en basgarderob och vara morgonpigg. Helt normala människor i jämförelse med hon i fotsida kläde och lakrits mellan tänderna alltså.
Huka er gubbar och käringar, snart släpper jag mitt lös mitt sanna jag!
Vi får väl hålla varandra sällskap på det där berget där de konstiga bor. Jag ska också ha lakrits mellan tänderna, ska å ska, HAR. Och snart är nog kaftaner och andra tältliknande plagg det enda att få plats i. Men på nåt sätt tror jag ändå att vi blir de snyggaste excentrikerna!
SvaraRaderaJag hoppas du har en fäbless för att ta i lite och egentligen menar en vacker kulle med havsutsikt, för berg och jag är inte så bra vänner att jag tänker bestiga dem i mogen ålder iförd sidenklänning. Att vi blir snyggast gillar jag, men undrar vilka fler excentriker du tänker ska husera på den där kullen?
SvaraRaderaJag ser framemot när du blir stor. Det låter alldeles underbart. Och snyggt. Hur länge måste vi vänta innan vi får se dig i ditt rätta element?
SvaraRaderaKör, bara kör! Varför vänta liksom?
SvaraRadera