fredag 20 september 2013

Det blir alltid värre framåt natten

Räkna inte det du saknar, räkna det du har, läste jag någonstans i går. Så jag gick hela morgonen och räknade alla mina gravidkrämpor från topp till tå. Extra synd om mig var det också eftersom mannen har legat energilös en vecka i feber och på natten hade 4-åringen satt igång hostattacker som skakade dörrkarmarna i hela kvarteret och ropade "mamma" var 40:e minut hela natten. Min redan begränsade kapacitet var på tomgång igår.

Men barn däremot, de får nästan alltid feber och energi samtidigt av någon konstig anledning. Ingen är så pigg som ett barn som får vara hemma från dagis med förkylning. Iallafall tills gradstocken uppmäter 38,8 eller så. Det här verkar inte vara dunderflunsan, så han är febrig men pigg som en mört han.

Lycklig över att ha överlevt dagen sov jag som en stock tills Oscar vaknade och ropade "jag måste kräkas" och så gjorde han det. Över hela fönstret bredvid våningssängen. Stackars Tobias ställde sig och klorintorkade varje millimeter av två och en halv meter persiennlameller i bleka morgontimmarna. Framsidan och baksidan. Det är många lameller det. 

Jag duschar Oscar som inlindad i handduk i min säng undrar om han inte kan få lite godis eller frukost eller bägge delar för han känner sig väldans hungrig nu. Nej, det kan han inte. Jag och Tobias stapplar runt i lägenheten som vita zombies, med klorinlösningar, trasor, lakanshögar och madrasser. Oscar meddelar surt att det inte är rätt att låta sina barn vara hungriga. Jag hämtar avslagen Cola och nya kläder till Oscar som utbrister att det var mycket bra tänkt att ta så sköna mysiga shorts och t-shirt eftersom han känner sig varm efter att ha legat under mitt täcke. Han hoppar i kläderna och undrar om jag inte ska köpa fler äpplen snart för det är bra när man har ont i halsen och han är så "himlans sugen". "Vi säger inte himlans i den här familjen, och butiken har inte öppnat" suckar jag. Tobias fortsätter torka lameller i sammanbiten tystnad.

Nu vill han att jag ska sluta skriva så han kan digga loss till Ylvis "The Fox"...

Har någon gjort en regressionsanalys på detta? Är det en generell positiv korrelation mellan barns sjukdomar och energinivåer. Ju sjukare, desto mer energi, tills man når ett visst gränsvärde, där korrelationen vänder och blir negativ?

Det har blivit fel isåfall. Det borde vara föräldrarna som får energitillskott när barnen blir sjuka. Hur många generationer tippar ni att det tar för evolutionen att rätta till den missen?

3 kommentarer:

  1. Hemskt scenario... Jag har lite skräckslaget undrat hur det skulle vara att bli magsjuk gravid, men är lyckligt förskonad!
    Hoppas ni har kryat på er och att magsjukan stannade hos en i familjen!
    Ps. Har också undrat hur det kan vara så att barn med hög feber är pigga, kanske för att lugna de föräldrar som tror att små febriga barn är i princip döende ds

    SvaraRadera
  2. Jodå, en magsjuka åkte jag på i februari, men ärligt talat, det gjorde ingen nämnvärd skillnad för min del :) Det enda jobbiga var att fler i familjen drabbades samtidigt.

    Jaså, var det så det var tänkt. Det var ju i så fall ganska smart av evolutionen på sätt och vis.

    SvaraRadera
  3. Ler stort och brett… 😀 Du skriver SÅÅÅÅÅ bra. Dina kåserier om att vara mamma och gravid borde du skicka in till Vi Föräldrar eller mama och få bra betalt för det.

    SvaraRadera