Om magars vara eller icke vara.

En vän tipsade om en artikel. Nä, vem orkar med ett inlägg om Kate Middleton's mage tänkte jag, men den här vännen har en del bakom pannbenet så jag läste ändå. Texten gick steget längre än till Kate Middletons mage, den tog mig till min egen... och alla andra mammors magar jag mött... med frågan varför är det ett misslyckande att ha mage kvar efter att ha fött barn? Den träffade mitt i prick eftersom jag insett att det kommer vara sisådär en 20 kg att jobba bort efter graviditeten.

De flesta kvinnor jag mött i provrummen (tusentals) har områden på kroppen de vill "kamouflera", det vill säga områden som är "för stora". Överarmar, rumpa, höfter, lår, är vanligast. Jag var bra på det, folk kände sig 5 kg smalare framför spegeln med rätt sorts (dyr) kamouflage.

Men magarna, där räckte det aldrig med att be om kamouflage. De måste förklaras också. Magarna var alltid förknippade med ursäktande kommentarer om att "gå ned lite","försökt allt","för glad i vin och god mat","träna mera", "hållas in", "spiller över".

Jag minns en konversation med en generad femtioåring vid en jeansprovning:
 - Jo, du förstår, det är så att jag har lite extra häng här, du förstår, jag har fått fem barn, sa hon och viftade mot magen.
- Ja, det är så alla ser ut när man fått fem barn, annars vore det väl konstigt, sa jag i förbifarten, vi testar en italiensk modell med tvåvägsstretch och högre midja.
Tantens ögon rann över, av lättnad. Som om hon biktat sig och fått syndernas förlåtelse.
Lite mineralvatten, två näsdukar och tre par jeans in i provrummet.

 Ett mjukt extra och ett halvt kilo. Ska det vara något att kämpa mot ett helt liv?

"On my best days, I can see myself. And in those moments, I see the two things that really matter: I can do hard things and doing them in the service of something greater than myself is what makes me beautiful." avslutar Joy Gabriel.

Bra artikel.