fredag 30 augusti 2013

Blommig falukorv

Barn och mat. Att det ska vara en så komplicerad kombination. Min man förstår inte att han tillhört den lilla procent av barn som äter vad som än ligger på tallriken framför honom och gillar det. Om det inte var stekta fiskromkakor. Då var han inte förtjust. Men åt ändå utan att klaga. Ni tror mig kanske inte, men det är sant, så det finns tydligen sådana barn.

Vår son fick inte de generna. I förrgår serverade han mig artigt två sorters oliver med höger hand och med vänster hand höll han för näsan. För olivluktens skull.

bilde (5)
Oscar trånar efter färdiga köttbullar i mataffären. 
Än så länge har mycket slunkit ner tack vare fiffiga namn och "kreativ" servering. Ni vet, pitabröd döpte jag snabbt om till lommebrød efter hans första skeptiska blick och är nu en favorit, coucoussallad med skinkabitar och grönsaker nedtryckt i decilitermått som vänds upp och ner med ketchup på toppen blir plötsligt en god vulkan. Eller så "nyttifieras" kända favoriter (hrm, se föregående inlägg). Vi bråkar inte om mat och Oscar får vara involverad så ofta han bara orkar.

Men att utöka smakrepertoaren, speciellt på grönsaksfronten, är en utmaning. Läser en intervju med Jamie Oliver som sätter huvudet på spiken. Ingen känner väl större nyfikenhet över plastpåsar som ligger i frysdisken?

Så hur får du dina barn att äta grönsaker, och att testa nya? 
– Det är en intressant fråga … Jag testar egentligen ingenting på dem, jag lever med mat hela tiden, och odlar grönsaker. Så fort du börjar odla blir allt mycket lättare.
 – Om du tar med dina barn till bondens marknad förändrar du deras liv för alltid. Gör det bara, en gång i månaden, från att de är fyra tills de är 16, så har du gjort ett fantastiskt jobb som förälder. När du väl är där ligger inte pressen på att de ska gilla grönsaker hos dig, utan hos bonden. Det är deras jobb, vare sig de är getostproducenter eller odlar citrusfrukter eller underbar kål som ser så levande ut att du vill hoppa i säng med den. 
 – Problemet är när man bor i en stad och inte odlar något, och aldrig kommer till marknaden, inte ens till grönsaksavdelningen i mataffären utan bara till frysdisken. Då är det svårare.

Hötorget, plötsligt saknar jag dig! Och bondens marknad på Söder!

Hur gör ni? Har ni tips?

2 kommentarer:

  1. Å, jag känner igen det där... Min stora kille har varit jätte jobbig med maten vilket syns på hans späda kropp :( Före förskolan levde jag med en ständig oro för att han inte åt. Men vi har haft med oss vällingen ända tills i sommras (för vi tycker inte att välling i nappflaska passar för en skolpojke... Mest för att skydda honom som ör naiv och lätt pratar om vällingen i flaska med de andra barnen). Han fick visserligen reducerad dos, lite blaskigare än vanligt, 100 ml morgon och kväll. När vi var inne på kontroll hos barnläkaren för han minskat i vikt under ett år så lugnade den rutinerade äldre kvinnan oss och sa att han får i sig vad han behlver tack vare vällingen. Eftersom han är aktiv och rör mycket på sig, kan han inte lida allt för mycket av näringsbrist!

    Vi har aldrig tvingat, aldrig proppsat på att man måste äta upp. Bara varit glada att han ätit. Jag har försökt att servera den sallad han tycker om, gurka, majs, morötter, oliver, men gjort sallad till oss andra tre, så den finns med som en naturlig del av måltiden.

    Det har fungerat jätte bra med maten på förskolan, där han ätit bra av både mat och grönsakerna han tycker om. Men nu när han började skolan (han har bara gått två veckor) har rutinerna inte satt sig riktigt än. De ger barnen grönsaker och de måste smaka... Dag två kräktes han i tallriken... När vi var på lärakännasamtal pratade vi lite om maten, att han helt tappar matlusten när han får sin astma. Jag vill verkligen att det ska fortsätta vara positivt med mat! Inget tvång, men jag förstår att de har regler på skolan.

    En lättnad är att lillebror inte alls har samma mat"problem". Han tycker inte om allt, men smakar på allt och äter utan problem sallad.

    Jag tycker att du hade jätte bra matideer, tack för tipsen!

    SvaraRadera
  2. Åh nej, skolmaten låter pärsig för storebror! Kan han ta vällingen i mugg med sugrör istället på morgon och kväll? Själv är jag väldigt glad i "vuxenvälling" i morgonkoppen...
    Vi får leta vidare efter den gyllene vägen till sprudlande matlust!

    SvaraRadera