Vi avlägger rapport

Alla har varit mer eller mindre friska hela veckan. Några tröttare än andra, men inget värre än så.

Ser ni att vid foten av berget är det snöfritt? Äntligen! Det ligger kvar ruttna snöhögar lite här och var men regnstormarna som härjar nu -vågorna skummar vita på fjorden- ska väl ta hand om de sista av dem.

En fantastisk sjuttonde maj. Vi hade stämning från det vi klev upp till vi kom i säng. Nu ska ingen tro att detta är en ledig röd dag i det här landet. Nä, man börjar tiiidigt om morgonen. Bara det att ta fram och på alla folkdräkter, hissa alla flaggor, och stå i kö för pølser tar sin lilla tid. Det är verkligen dagen-efter-lunk för alla dagen efter, oavsett dryckesvanor. Stadens borgmästare hälsade och ropade Hurra! till Oscar när vi gick i tåget. Det är verkligen inte lätt att ha en så ovanligt stilig unge. Alla blir så till sig när vi visar oss.

Vi har varit två rundor på bibblan den här veckan. Han känner sig väldigt hemma i biblioteksmiljö, kan gå runt o kika på böcker, bläddra lite här och där, se på omslag lite lillvuxet sådär. I dag frågande han tvekande om en bok (se ovan): Mamma, är den här för stora barn? Bara för stora barn? När jag sa att den nog var för alla barn, tvekade han inte en sekund. Den skulle med hem. Såhär går det till: Oscar väljer böcker, så hämtar han en pall att stå på, ber mig stoppa in lånekortet i låneautomaten, sedan drar han böckerna för streckkodsläsning och ger till mig. Ofta ser jag hur vi har en diskret småleende publik som kikar över bokpärmskanterna. Stilig unge som sagt.

Det har varit en matvecka, på många sätt. Jag återupptog planering av veckomatsedel, har fryst in middagar, Tobias har gjort fint i köket, vi har firat med festmat, inlett grillsäsongen och jag har rensat i kryddskåp och skafferi. Och Oscar har ätit massor.  Idag låtsades han att han var en sopbil och ärtorna sopåsar som han åt upp en och en. Han är väl mer komposteringsanläggning än sopbil, men det var inte läge att knussla med tekniska detaljer.

Annars är nyhetssoffet litet, det händer inte så mycket spännande att dela med sig av här. Vi skyr som pesten allt som skulle kunna bli "för mycket", och håller ambitionerna låga. Långsamt leder också någonstans?