Det ska gå i moll

Häromdagen nynnade jag "Byssan Lull" som godnattvisa för Oscar. Den ingår inte i standardrepertoaren men jag blev lite uttråkad efter 38 minuter... Hursomhelst så vände hans sig mot mig och sa "det är en tröstsång".  Idag sjöng jag "Vem kan segla". Oscar säger: det är en tröstsång.

Han kallar mollvisor tröstsånger. Han har kommit på begreppet helt själv.
Jag är imponerad över förmågan att urskilja harmonierna men ännu mer imponerad över att kunna måla sitt intryck med ord så träffande. Min son är ett geni.

Oj då, skriver mer sen. Såg just att jag genast måste lära geniet att inte äta sina egna snorkråkor.