Den elfte september och den tjugoandra juli. Två olika dåd med olika syften och olika omfattning. Resultatet blir ändå detsamma. Sorg och förstörelse.
Det är tungt att sörja. Det är tungt att stå bredvid den som sörjer, och det är det Bjørn Eidsvåg fångar så bra. Oavsett anledningen till vår sorg: förluster, barnlöshet, svår sjukdom, våld, konflikter, sårande handlingar eller svek, så fångar den här sången hur svårt det är att ta sig igenom men också hur svårt det är att se andra lida. Samtidigt påminner den oss om styrkan i att ha varandra trots det svåra, mitt i det tunga.
Jeg liker sangen fordi den er så tydelig omtaler Frelseren og hvordan nettopp han kan hjelpe oss i vår sorg og smerte. Takk!
SvaraRadera